Om

Bloggen

Syftet med bloggen är dels att dokumentera det arbete jag lägger ner på bilen, även om jag inte skriver om allt, dels att sprida information/tips etc om olika saker man kan göra med sin 240! Ibland händer det att jag skriver på engelska eftersom det finns ett rätt stort internationellt intresse för Volvo 240.

Bilen

Bilen är en Volvo 242 DL från 1976 uttagen i november 1975. Bilen ägdes fram till ca år 2000 av en äldre man i Stockholm. Därefter hann det bli ca 5 ägare fram tills jag köpte den år 2004. Jag har papper på att den såldes av en bilfirma år 2003 för 10 000 kr till förrförra ägaren.

Min tanke med bilen är att jag utrustar den så som jag själv vill och jag har egentligen inte haft några särskilda regler mer än att jag föredrar originalutrustning. Det vill säga inga kjolpaket eller 850-inredning. Stuket jag siktat på är väl sobert svart 70-talsutseende. Utseendemässigt ser den precis ut så som jag vill ha den.

Man skulle kunna dela in bilen i lite olika perioder:
2004-2007 – min enda bil och bruksbil
2008-2009 – hobbybil, Volvo 850 som bruksbil
2010 – 2011 hobbybil som står och samlar fukt och förfaller, Volvo V70 som bruksbil
2011- hobbybil + revival: Här tog jag beslutet att garagera bilen och renovera den. Skrotningstankar fanns för att  bara slippa skiten, men kärleken vann.

Kort historik

242:an köptes midsommardagen den 26:e Juni 2004 i slitet skick. Jag var alltså i slitet skick då p.g.a. härjningar kvällen innan. Vid den tidpunkten var jag student och behövde en billig bil till mitt sommarjobb på Haldex. Just den sommaren utfördes stora arbeten på järnvägen vilket gjorde att den normalt väldigt smidiga tågresan dit blev väldigt omständlig. Dessutom arbetade jag skift, så antigen var jag tvungen att ta mig dit extremt tidigt, eller på eftermiddagen för att sedan sluta vid midnatt.

Efter att ha kollat efter en Volvo 240 på Blocket, jag var egentligen främst ute efter en 80-talare, hittade min far av en slump 242:an på en annan annonssajt. Dagen efter midsommar mötte vi säljaren på en nedlagd Shell-mack där han hyrde mekarplats. Inne i verkstaden stod 242:an, ärtgrön och helt original, men med sliten lack, något lite rosthål här och där, samt väldigt blekt inredning och nedsuttna säten (att framrutan hade klistermärken från både McDonalds’ och Burger Kings drive through kan ha varit en del av förklaringen). Lacken hade för övrigt små rostprickar med jämna mellanrum. Det fanns liksom inte en enda del som var helt prickfri. Å andra sidan var all rost ytlig. Vi hissade upp bilen och undertill såg bilen ut som ny! Det låga miltalet, 10 400 med servicebok fram till ca 8000 mil och få ägare ledde till affär och säljaren lovade att byta ut det trasiga värmepaketet så fort hans ryggskott försvunnit. Jag fick även med två ”nya” framskärmar, då vänster framskärm tidigare hade blivit bucklad.

I nästan två väldigt varma sommarmånader pendlade jag till jobbet med värmen på max p.g.a. det trasiga värmepaket. Då trodde nog inte jag, eller för den delen säljaren, att jag nästan exakt nio år senare fortfarande skulle ha bilen i min ägo och skriva detta!

 Om gamla inlägg

Under ca fem års tid dokumenterade jag allt jag gjorde på bilen i ett forum. Dessvärre kraschade detta, men jag har backup på det jag skrev. Inläggen här som är daterade långt tillbaka är alltså återskapade från forumet. Viss censur kan ha ägt rum. 🙂 Det var kanske inte alltid jag gjorde saker och ting fackmannamässigt.

Reflektioner om gamla 240

När jag köpte bilen för nästan tio år sedan var 240 från 70-talet inte alls lika ovanliga som de är nu. Då fanns det oftast åtminstone en eller två 70-talare på skroten och majoriteten av 240:na var från 80-talet. Under åren har jag märkt att attityden till just gamla 240 förändrats väldigt mycket, då mest betraktad som en gammal skrothög som ingen reagerade på, numera lägger folk märke till den och går fram och pratar med mig om bilen. Under en kort tur idag pratade jag med fem olika personer om bilen, det är verkligen jättemärkligt hur saker och ting förändras!

Kanske är det också så att folk faktiskt börjar inse att det är riktigt gamla bilar, de äldsta 240:na är trots allt närmare 40 år gamla. Och folk har en tendens att sakna saker och ting först när de är borta. Jag tror nästan samma sak kommer att hända med 740, den blir antagligen inte lika mycket kult, precis som 240:n inte når upp till Amazonens kultstatus, som i sin tur inte når upp till PV:n osv. Men jag tror ändå att 740:n kommer få någon form av upprättelse, den är trots allt definitionen av kantig 80-talsvolvo. När såg man senast en fräsch 740 från mitten av 80-talet?

När det gäller att få tag på vanliga slitdelar är inte det några problem. Däremot är det väldigt svårt att få tag i saker som inredningsdetaljer och sådant som var speciellt för 70-talarna – allt från grillar, till lyxutrustning, hela lister, skinnklädsel etc. Nytillverkning har börjat komma igång, men det är inte som till Amazon eller Mustang där man in princip kan köpa allt nytt.

Modellinformation 240

240 kom som 1975 års modell och tillverkades fram till 1993. 240:n överlevde alltså 740:n som var tänkt som 240:ns ersättare. Till stor del baserades 240:n på 140:n som kom 1967. Under arton år hann över 2 miljoner exemplar tillverkas. Mycket av delarna är i grunden desamma under alla år, men det är även många smådetaljer som skiljer. Exempel är dörrhandtagen, som var de samma hela tiden, medan det finns ett tiotal varianter av huvar, tre olika sorters framrutor, nästan tio-talet olika sorters bakljus och framljus etc.